Mitt hjärta blöder, bokstavligt talat. Jag mår så dåligt och blir aldrig av med den här saknaden. Jag är på helt fel plats här i livet. Jag har en sån längtan, längtan tillbaka till det som kändes som mitt hem genom att bara gå utanför flygplatsen. Jag kan inte sluta tänka på Cali. Har inte gått en timme utan att jag tänkt på USA och så har det hållt på enda sen jag kom hem i september. Jag har en sån ångest i kroppen och känner att jag inte kan andas till hundra procent. Jag har aldrig i mitt liv längtat efter något så mycket som jag längtar tillbaka dit. Ni som har varit där förstår nog vad jag menar. Jag känner mig inte hel. Jag har börjat komma underfund med att det är de här som tynger mitt hjärta och gör så jag inte känner mig lycklig. Jag har just nu dom bästa vännerna och trivs med dom och svenska sommaren men jag är tom, ihålig.

Jag kommer söka till skolan där till vårterminen för de finns inget jag hellre vill än att åka tillbaka. Ska kämpa på med jobb och spara pengar så jag kan åka på min semester i augusti.