Jag är verkligen lycklig. För första gången sen i augusti så kan jag med handen på hjärtat säga att de inte finns något som tynger mig just nu. Det är som att min psyke har kommit i frid. 

Jag tycker jag flyttade hemifrån lite för fort, jag kände för mycket press med pengar, jobb och skola, jag träffade ett otroget svin, jag ville inte umgås med vänner och familj, jag tappade aptiten totalt, allt var bara skit.

Nu har jag insett själv att jag flyttade hemifrån för tidigt, men jag har också insett hur mycket mitt hem betyder för mig, min lägenhet, min bara min. Jag känner fortfarande press över pengar, jobb och skola men pengar löser sig alltid, jobb kommer det bli nu framöver, skolan har jag lagt åt sidan och kommer gå om termin 2 till våren pga att jag varit så pass deprimerad den här hösten och tyvärr missat alldeles för mycket i skolan, detta är ett val som jag valde tillsammans med min lärare och studievägledare. Svinet finns det inga ord, han är inte värd någonting och det allra bästa är att jag på kvällarna kommer på mig själv över att jag inte har tänkt en endaste tanke på honom under dagen, jag älskar och umgås med mina vänner och min familj och matlusten har kommit tillbaka.

Jag är lycklig och jag har mig själv och mina finaste och tacka för det.