Jag är sjukt trött på livet just nu. Jag älskar mina vänner och min lägenhet men jag är så trött på allt. Att inte känna sig älskad, aldrig känna sig fin, aldrig hitta kläder som passar, att alltid gå runt i leggins, att inte kunna hålla en diet, att vara beroende av mat, att vara singel osv osv osv. Jag hatar att jag får sån här ångest. Det är sånt jag tänker på och känner varje dag men vissa dagar går att klara sig igenom. Idag har varit en sån dag man bara vill gå under jorden. 

När någon man betraktar som en närmsta vän plötsligt försvinner utan att man lägger märke till det. Nu pratar jag inte om att någon dött eller försvunnit bokstavligt talat utan att någon har försvunnit ur den relation man hade. Känns bara stelt och obehagligt just nu. 

Jag är rädd för att vara vuxen. Jag har panik för jag har haft så mycket planer när jag var mindre. Jag ville ha barn tidigt, nu börjar man bli äldre och man har inte ens ett förhållande. Vill bara bli klar med min utbildning nu så jag kan börja jobba heltid. 

Vet inte hur jag ska klara av att jobba samtidigt som jag pluggar. Det är inte lite krävande att plugga heltid. 

Kanske ska börja gå hos en psykolog eller nått.